tjennakatten

Nu har jag varit i Ljusne några dagar. Det känns sådär måste jag säga. Arbetslös, framtidslös och med många mil mellan mig och de flesta. För att inte tala om hur det känns att inte ha nån egen stans att bo vid min ålder. Men jag är inte den som deppar ihop utan jag kan göra slag i saken och blanda mig en dipp och hacka lite morotsstavar att tröstäta om det är så.

MEN

Om  jag hör Rap Das Armas en gång till (fuck Spotifys kassa förfest-reklam) så kommer jag gå Tourettes Bananas Usamas (jag kom på det uttrycket själv!) och SLÅSS OCH HATA!!!

Humörsvängningar? Jag...?

Okej, den här framtids/separations/ålderskris/allmänna livsångesten börjar gå mig på nerverna! Och jag vet att jag BARA har mig själv att skylla, men är det nånstans jag får gnälla så är det väl här!

Jag får inte sova mer än några timmar per natt innan jag vaknar av den här "HERREGUD!!! ALLT jag är van vid kommer att försvinna!!! Jag vet inte vart jag ska!!!"-känslan, vilket leder till att jag är zombie-mongo på dagarna, fattar inget, skrattar åt allt för att sen vara skitsur på precis allting. Jag orkar inte! Jävla STRESS!!!

Idag städade jag iaf hela lägenheten, sen försökte jag ta tag i min framtid lite. Om det var nåt bra tag jag tog vetefan, men så skulle jag nog känna oavsett vad jag tog mig till.

Jag kommer vara planlös hippie hela livet :(